2009-01-08

Jorden går inte under. Än.

I likhet med många andra självtänkande människor har jag blivit alltmer kritisk till den klimatpanik som sprider sig i samhället utan att möta några invändningar eller motargument. Som kontrollinstrument har klimatskräcken blivit universell och jämförbar med religionerna. Möjligen står nationalismen på samma nivå.

Det så kallade "kriget mot terrorismen" har efterhand förlorat mycket av sin förmåga att skrämma och mobilisera folk. Särskilt i Sverige där tonåriga buspojkar som lekt med tanken att kasta in smällare i någon samlingslokal typ Folkets Hus A-sal är de mest minnesvärda "terroristerna" i landet.

(Det kan noteras att frasen "kriget mot terrorismen" i stillhet övergavs redan 2006 av brittiska utrikesdepartementet som förlegad och kontraproduktiv. Inte heller används den av Barack Obamas inkommande administration i USA. Tröst för tigerhjärtan att vi kritiska fick rätt så småningom.)

I det läget kom koldioxiden i atmosfären som en gudagåva. Alla bidrar vi till den -- om inte annat så genom att andas -- och vill vi har varma bostäder, rentav med elektriskt ljus bör vi ha dåligt samvete. För att inte tala om den majoritet av svenska folket som använder bil. Vi är riktiga syndare.

Även om vi gjort oss av med tron på helvetet och en allseende straffande gud har syndabegreppet förts in bakvägen. Röker vi en cigarrett i vårt hemligaste rum, eldar kvistar och ris på bakgården -- eller som före jul, har adventsstakar tända i fönstren -- bryter vi mot Första Budet, det är, Du skall icke bidra till koldioxidhalten i atmosfären.

Ingen -- inte en enda levande människa -- kan undgå att bryta mot det budet.

Då hjälper inte anslagen på londonbussarna: "There is probably no God. Now stop worrying and enjoy life."

Min tanke med den här bloggen är att lägga fram enkla basfakta om jordens klimat och miljö sedda i ett längre perspektiv än den politiska valperiodens fyra år och forskningsanslagens tre. Och jag ska använda vardagliga lätt begripliga ord och begrepp (se där, avstod automatiskt från ordet "termer").

Kanske någon kan sluta ängslas och börja njuta av livet.

1 kommentar:

  1. Hej Max!
    Du visste inte vid detta tillfälle hur framgångsrik och älskad bloggen Andaslugnt skulle bli.

    Bim

    SvaraRadera