2009-02-06

IPCC inte så stolliga ändå

Den ofantliga lobbyorganisationen IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) har gett ifrån sig en serie Assessment Reports (bedömnings- eller utvärderingsrapporter); den första 1990, den andra 1995, den tredje 2001, och den fjärde 2007. Det är omfångsrika dokument som av läsarna inte bara kräver ”säten av järn” som Geijer sa om de värmländska studenternas rumpor, utan även tålamod och ett luttrat sinne.

Den positiva rubriken på detta inlägg föranleds av kapitel 6 Paleoclimate i fjärde rapporten från 2007, en text på 62 sidor med Eystein Jansen, Norge, och Jonathan Overpeck, USA, som koordinerande huvudförfattare. De inleder med en Executive Summary av grundläggande fakta och antaganden som är överraskande balanserad. Eftersom jag skriver för amatörer har jag vid översättningen kammat texten litegrann och förklarat några termer utan att förändra innebörden. Numreringen min egen.

(1) Den oavbrutna ökningen under senaste århundradet av den kombinerade radiativa (av "radiation", strålning) drivningen från växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas är med stor sannolikhet oöverträffad under de gångna 16 kår (kyr = kiloyear = tusen år). Förindustriella variationer observerade de senaste 10 kår var små jämförda med industriella ökningar och troligen mest beroende på naturliga processer

(2) Det är mycket troligt att den nuvarande halten av CO2 (379 ppm) och CH4, metan (1 774 ppb, parts per billion, miljarddelar; 1 774 ppb = 1, 8 ppm avrundat) klart överstiger det naturliga intervallet de gångna 650 kår. Iskärnedata indikerar att CO2 varierade mellan 180 och 300 ppm och CH4 mellan 320 och 790 ppb under denna tid. Över samma tid samvarierade antarktisk temperatur och CO2-halt vilket antyder ett nära samband mellan klimatet och kolcykeln.

(3) Det är mycket troligt att glaciala-interglaciala CO2-variationer har starkt förstorat klimatvariationerna, men det är osannolikt att CO2-variationerna har utlöst slutet på glaciala perioder. Antarktiska temperaturer började stiga flera århundraden före atmosfärens CO2 under gångna glaciala slut.

[Trean är en intressant punkt. Man medger att raden av uppvärmningar som fick inlandsisarna att smälta startade flera hundra år före koldioxidökningen. Uppvärmningen var hästen, koldioxidökningen kärran. Det är ett upprepat mönster under åtminstone fyra glaciationer. (Se min post Isen i Antarktis.)

I nutiden, däremot, har IPCC spänt kärran för hästen och beskyller koldioxidhalten för den globala värmekatastrof som stundar. Senast 2015... eller 2030... okej då, 2050. Du kan själv lista ut varför man gjort så, och varför tidpunkten för undergången flyttar sig bortåt i tiden. Se också mitt inlägg Vroomfondel/ Majikthise-effekten.]

(4) Det är praktiskt taget säkert att globala temperaturer under kommande århundraden inte kommer att bli signifikant påverkade av en naturlig orbitalstyrd avkylning. Det är mycket osannolikt att jorden naturligt går in i en ny istid på åtminstone 30 kår.

[En slavens viskning på triumfvagnen: Det är bara trettio år sedan faran av en ny istid var en seriöst debatterad fråga inom klimatforskningen. Så snabbt kan en käpphäst förvisas till garderoben.]

(5) Under den senaste glaciala perioden [den jag kallat Weichsel i några tidigare poster] inträffade upprepade abrupta regionala uppvärmningar (troligen upp till 16 °C inom decennier på Grönland) och avkylningar i den nordatlantiska regionen. De hade troligen globala kopplingar, som vid stora skiftningar i tropiska nederbördsmönster. Det är osannolikt att dessa händelser hade samband med omfattande förändringar i global ytmedeltemperatur, utan istället troligen ingick i redistribution av värme inom klimatsystemet förbundet med förändringar i Atlantiska Oceanens cirkulation.

Okej - femman var en snårig sak. Nu förstår du det där med säten av järn, tålamod och ett luttrat sinne. Det finns många fler punkter och de blir allt snårigare för amatören så jag tar inte upp dem.

Låt mig bara påpeka att den indikerade "abrupta regionala uppvärmningen" med 16 °C på Grönland gäller den kallaste platsen på norra halvklotet med lägsta temperaturen minus 70 °C och årsmedeltemperatur minus 30 °C.

Lägg märke till de måttfulla formuleringarna hos vetenskapare. De (här ett femtiotal forskare) använder uttryck som troligen, sannolikt, mycket sannolikt, praktiskt taget säkert. Likaså osannolikt, mycket osannolikt. I ett fall säger de praktiskt taget säkert och det gäller jordens fortsatt trygga storskaliga rotation i banan. Även den mest kritiske kan ge dem rätt på de flesta punkter.

På den vanliga journalistfrågan: "Kan du garantera detta?" måste varje sann forskare svara: "Nej."

Kortfattat vill jag beskriva de tre IPCC-baserade stegen till den larmande klimatpaniken: (1) Forskare samlar data som leder till en kritisk blick på den kommersiella rovdriften av jorden; (2) Forskningsresultaten knådas, anpassas och omförhandlas av politiker och ekonomer styrda av nationella och finansiella intressen; (3) Den kontrollerade informationen portioneras ut i media styrda av marknadskrafterna. Och ingenting säljer som hårt lanserade katastrofer.

Vad blir det för lösnummerförsäljning av den feta rubriken:

SANNOLIKT MILJÖKATASTROF. MÖJLIGEN!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar