2009-10-19

Större koldioxidutsläpp ger mindre global uppvärmning.

Ovanstående kurva visar avvikelser i den globala medeltemperaturen sedan 1850 enligt brittiska MetOffice. Det rör sig om maximalt 0,5 grader ner som inträffade år 1910 och 0,42 grader upp som diagrammet placerar år 2005. Det årtalet är numera föråldrat, enligt NOAA var toppåret 1998 som nådde 0,44 oC över medeltemperaturen 14 oC.

Även klimatlobbyn erkänner nu att temperaturen faktiskt gått ner någon hundradels grad sedan 1998 och att 2000-talet tempmässigt är en platå.

Mellan 1850 och 1910 gick världens temperatur ner en tiondels grad för att slå i botten 1910 med 13,5 grader C. Så ”kallt” hade det inte varit sedan lilla istiden 1650-1850. Från 1910 gick den upp med en halv grad fram till 1941 då jordens temperatur var precis 14 grader C. Denna period om 32 år granskar jag här lite närmare. Det intressanta är förhållandet mellan temperaturökningen och det antropogena koldioxidutsläppet under perioden.

Som i förra posten har jag hämtat mängderna CO2-utsläpp årsvis här. Värden på atmosfärens CO2-halt i ppm (Keeling-kurvan) började inte mätas förrän 1958. Temperaturen är genomgående uttryckt i grader C.

Lägg märke till dippet under 1930-talet orsakat av förra depressionen. Först när rustningarna inför det kommande andra världskriget började tog utsläppen fart. Dock uppgick periodens maximala utsläpp på knappt 5 gigaton år 1941 endast till 16 procent av 2008 års 31,5 gigaton.

Perioden 1910-1941 omfattar 32 år och man kan alltså tala om det tidiga 1900-talets allt varmare klimat (till skillnad från väder). Summan av CO2-utsläppen under perioden var 116 gigaton.

Således: 116 Gt utsläpp, temperaturhöjning 0,5 grader C. Om uppvärmningen berodde på koldioxiden blev effekten per 100 Gt koldioxid 0,5 / 116 x 100 = 0,4310 grader C ≈ 0,4 grader.

Detta kan jämföras med 30-års perioden 1979-2008 då utsläppen var 707 gigaton medan temperaturen steg 0,3 grader. Fortfarande, om uppvärmningen berodde på koldioxiden blev effekten per 100 Gt koldioxid under de senaste trettio åren 0,3 / 707 x 100 = 0, 0424 ≈ 0,04 grader.

Vare sig man tror på AGW-hypotesen eller inte är förhållandena följande:
1910-1941 0,4 grader varmare per 100 Gt utsläpp. (Fyra tiondels grad upp per 100 Gt CO2)
1979-2008 0,04 grader varmare per 100 Gt utsläpp. (Fyra hundradels grad upp per 100 Gt CO2.)

Ju större CO2-utsläpp, desto mindre temperaturökning per enhet. Den hypotetiska effekten minskade med 90 procent då utsläppen ökade från 116 Gt till 707 Gt. Det är en faktisk observation av något som inträffat – inte ett antagande

Från 0,43 oC per 100 Gt under 1920/30-talen till 0,04 oC per 100 Gt under 1980/90-talen. Ett lysande exempel på "The law of diminishing returns", om något. (Jfr. Avtagande avkastning.)

Någon enkel förklaring är inte lätt att ge. Man kan tycka att de naturliga sänkorna biosfären - havet - kalksedimenten borde ha lättare att assimilera en liten antropogen störning som den 1910-1941. Den hypotetiska värmeeffekten borde därvid varit mindre eller rent av noll. Omvänt borde de naturliga sänkorna "kvävas" av en stor antropogen störning som den 1979-2008, den största hittills i historien. Det hypotetiska värmeutbytet per 100 Gt CO2 borde i så fall varit större än någon gång tidigare.

Nu var det emellertid tvärtom.

Det får mig att minnas ett annat känt samband:

”Att sova med skorna på är starkt korrelerat till att vakna med huvudvärk”.
”Därför, att sova med skorna på orsakar huvudvärk”.


En nonsenskorrelation, ett exempel på den fundamentala regeln att korrelation inte betyder orsakssamband. Ju djupare forskningen tränger in i de dåligt kända orsakerna till växlingar i väder och klimat, desto bräckligare blir det hypotetiska sambandet antropogena koldioxidutsläpp / global uppvärmning. En signal kommer från klimatlobbyn själv som bytt från ”global uppvärmning” till ”klimatförändring”. En annan från det faktum att de aldrig vågar publicera en klimatprognos med ett eller två års löptid.

Sannolikt ligger förklaringen gömd i förhållandet att det antropogena koldioxidutsläppet även på maxnivån 30 Gt CO2/år bara utgör tio procent av det totala årliga flödet in/ut ur atmosfären.

En handfull rapporter som förklarade sådana samband skulle vara mycket intressantare och många gånger värdefullare än ett tjog modellkörningar. Fast dåliga underlag för skattehöjningar.


6 kommentarer:

  1. Jag fick nyligen höra något som överraskade mig då jag aldrig hört talas om det förut, nämligen att temperaturen i luften öht är en ganska kass indikator på sakernas tillstånd och att temperaturen i vattnet är mycket bättre så mått på ev uppvärmning eller inte.

    "Katherine Richardsson, oceanograf [...] säger vidare att lufttemperatur är ganska kass indikator. Havstemperaturen är bättre."

    http://www.ecoprofile.se/1_1647_Seminarium_med_Tallberg_Foundation:_Can_Humanity_Stay_on_the_Safe_Side_of_Potentially_Catastrophic_Tipping_Points.htm#12557

    SvaraRadera
  2. Hej Dr.Max
    Den bästa bloggen jag läst. Påläst, lätt att förstå och dessutom med humor. Jag både andas och simmar lugnt när jag läst dina inlägg.
    JR

    SvaraRadera
  3. Hej LeO

    Katherine har så rätt. Redan en sådan sak som att havet är 75 procent av klotets yta gör det viktigt. Havet är dessutom den stora värmereservoaren där så småningom värmeöverskottet (om det uppstår) hamnar. Det finns ett intressant forskningsprogram med flytande bojar som rapporterar data via satellit, sök på Global Drifter för en beskrivning.

    Dessutom har El Niño och La Nina utanför Perus kust stor påverkan på vädret i årslånga sekvenser.

    Någon gång ska jag ta mig samman och skriva om dem och havet i allmänhet. Ett fantasieggande fält.

    Hälsningar / Max

    SvaraRadera
  4. Din pedagogik är klar men vad jag inte förstår är att det finns så många som den inte biter på.

    SvaraRadera
  5. Till JR och Natrix

    Jag tackar och bockar. Det är roligt att skriva och blir ändå roligare då man får uppskattning.

    Hälsningar / Max

    SvaraRadera
  6. TACK för en fantastiskt fin och mycket intressant blogg!!
    /Chris

    SvaraRadera