2010-03-14

Afghanistan: Eländet fortsätter


För en månad sedan kom jag in på USA-president #43 Bushs överfall på Afghanistan 7 oktober 2001. En attack som fått det löjeväckande namnet ”Operation Enduring Freedom” och som utvidgats och förlängts av den man som lovar att bli tjugohundratiotalets största besvikelse, Bushs efterträdare president #44 Obama.

I en fullkomlig värld skulle Bush och Obama ha åtalas för brott mot mänskligheten, precis som mindre skurkar typ Milošević och Karadžić. Men i den verkliga världen straffas endast ledare som blivit militärt besegrade. Bushs och Obamas överfall på Afghanistan har istället blivit politiskt och militärt förankrat i västvärlden med inte mindre än 43 länder som medlöpare i en underavdelning till NATO (North Atlantic Treaty Organization) kallad ISAF (International Security Assistance Force). Sverige hör dit.

Länk till Matthew Hoh.

I Afghanistan pågår ”Operation Moshtarak” (Operation Tillsammans) där NATO/ISAF lierat sig med soldater, poliser och politiker ur marionettpresidenten Hamid Karzais administration. Detta betraktas som ett nytt genialiskt grepp av den senaste befälhavaren, general Stanley McChrystal. De invaderande trupperna ska inte längre uppträda som de hänsynslösa inkräktare de är, och likt Gestapo och KGB sparka in dörrar klockan tre på natten på jakt efter statsfiender, ”insurgenter”. Inte heller ska de skjuta först och fråga sedan.

"Med sådana vänner - vem behöver fiender?"

Nej – nu ska de vara vänner, nu vill de ”skydda folket”. En tanke som möjligen kommer något sent. Tänk dig att en främmande och teknologiskt kolossalt överlägsen makt hade överfallit Sverige 7 oktober 2001 när Göran Persson var statsminister i en regering med namn från sagans värld: Anna Lindh, Leif Pagrotsky, Mona Sahlin... Hade någon månads bombning av Kiruna, Malmberget och Svappavaara med deras erkänt subversiva befolkning lagt en god grund för ”befrielse”? Skulle vi idag betrakta tvåhundratusen (200.000) tungt beväpnade främmande inkräktare, som varken kan svenska eller vet något om kvinnlig jämlikhet, jul och midsommar, som vänner?


Skulle vi tända ljus på våra nydöda föräldrars och syskons gravar Allhelgonakvällen och tänka förlåtande tankar om de främmande soldater vars chef bad om ursäkt och skyllde på "collateral damage"?

Obamas och McChrystals påhitt med befrielse, beskydd och vänskap åtta år in i ett överfall är så idiotiskt att jag saknar ord. Vad för slags varelser tror de lever i Afghanistan ... tamagotchis? Deras tankegång är rent rasistisk.

Jag skriver inget om Fredrik Reinfeldt och hans enfaldiga ”kamp mot ondskan”. Att kritisera ordförandens stolliga idé om 90 procents nerskärning av EU:s koldioxidutsläpp till år 2050 kändes meningsfullt. Men inför Obamas, McChrystals och tydligen även Reinfeldts koncept för hur man skapar vänner och goda demokrater i Afghanistan kan jag bara lägga ner pennan stänga av datorn. Lämna argumentationen till de som kan bättre. Reinfeldt är ändå bara en medlöpare.

1 kommentar:

  1. Det här handlar om olja.

    I korthet. 1995 i mars under Bill Clintons tid som president startade ett USA-baserat oljebolag, Unocal, förhandlingar med Afghanistan om att anlägga pipelines för gas från Turkmenistan genom Afghanistan till hamnen Gwadar i Pakistan och vidare till Fazilka i Indien. Afghanistan skulle få 8 % av inkomsterna i transitersättning.

    I sept 1996 tog talibanerna makten i Afghanistan sannolikt med stöd av Unocal, som trodde att talibanerna skulle medföra stabilitet i området.
    Förhandlingarna strandade i aug 2001 under ambassadör Christina Rocca.

    Redan i juli 2001 informerades Pakistan och Ryssland om ett sannolikt angrepp av USA på Afghanistan i oktober. 11 sept attacken råkade komma strax innan.
    Politiken fortsatte alltså men med militära medel.

    Det finns 10 källor som uppger, att nuvarande afghanske presidenten Karzai var rådgivare åt Unocal.

    Jag tror, att USA kommer att vara mycket uthållig i den här frågan.

    Alternativet är, att oljan och gasen i Kaspiska Bäckenet pumpas till Ryssland och 220 mil österut till Kina.
    Sedan i juli 2009 pumpas 10 miljoner ton per år till Kina. Kapaciteten dit fördubblas 2011.
    Martin

    SvaraRadera