2012-01-02

Plusvärden 2012



Bloggvärlden har gott om ansvarstyngda personer som ägnar sig åt jordens klimat, miljö, ekonomi och politik. Mest är det bekymmer, klagan och suckar. Den okritiske läsaren kan tro att jordens – åtminstone civilisationens och människans – sista tid står för dörren.

(Vi i klimat- och miljödebatten är en väldigt liten del av bloggvärlden. För att sätta en siffra på vessleordet ”liten” säger jag 10 procent. Där finns tjejbloggar, modebloggar, sexbloggar, matlagningsbloggar, teknikbloggar … listan är lång. Säkert finns också bloggar om bloggvärlden.)

Som en utflykt från den rynkpannade, vassnästa och varnande sektorn letar jag den här gången efter något positivt och uppmuntrande i världens situation 2012. Finns det något att glädjas åt?

Allmänt

Världen går inte under:
AGW-hypotesens klimatkatastrof blir inte av. Den hårda kärnan av klimat-alarmister runt IPCC hävdar att, jo visst kommer den. Men argumenten blir allt svagare, statistiken allt mer ockult och exemplen allt ynkligare. Parhästarna 2010 och 2005 (de varmaste åren någonsin) var 0,02 grader C varmare än trean 1998. Två hundradels grader! Temperaturen har inte stigit alls under 2000-talet trots rekordstort utsläpp av koldioxid (316 gigaton). Att döma av 1900-talets tempkurva kan trettio års dipp i världstemperaturen ligga framför.


Den kände befolkningsexperten Hans Rosling har gång på gång försökt modifiera den föråldrade bilden av jordens befolkningsutveckling. Han betonar att antalet födda barn på jorden inte ökat sedan 1990 och att tvåbarnsfamiljen är världens vanligaste familj. Filmen inbäddad här.

Jordens födelsetal är konstant:
Vi är 7 miljarder människor. Jordens befolkning har fördubblats sedan 1967. Men antalet barn som föds på jorden har inte ökat sedan 1990 utan ligger stabilt på 130-140 miljoner barn  per år. Tvåbarnsfamiljen är världens vanligaste familj. Kurvan över befolkningstillväxten har planat ut och antas vända på 9 miljarder år 2050. 



Krigen bedarrar: De två stora krigen – USA:s överfall på Afghanistan 2001 och på Irak 2003 – går äntligen mot sitt slut. Tack vare den ekonomiska krisen i aggressionslandet. I Irak där man nu slutit ”fred” efter nio år har 1,5 miljoner irakier dött av kriget (plus 4 487 amerikansk personal). Enorm kulturell förstörelse har skett. Överfallet på Afghanistan har efter mer än tio år visat sig omöjligt att vinna och resignationen sprider sig hos ockupanterna. Vi (under vår brune Commander in Chief Barack Obama) har startat samtal med ”fienden” talibanerna som inledning till vår reträtt.

Hopp för ekonomin: Åtminstone en ekonomisk teori menar att begreppet ”skuld” och därifrån härledda ”pengar” har sitt ursprung i forntida furstars benägenhet att föra krig. För att rusta en armé improduktiva kostnadskrävande soldater och en enbart till förstörelse avsedd flotta räckte inte den löpande verksamheten och de aktuella resurserna. Det krävdes inteckningar i framtidens tillgångar. Så kom statsskuld och banker till.


 Soldater i den kinesiska terracottaarmén tillverkad på order av kejsaren Qin Shi Huangdi 240 f Kr. Ett utmärkt exempel på det improduktiva i soldater och krig. Men ett fascinerande arkeologiskt fynd.

God överensstämmelse i nutiden:

USA:s  statsskuld var 3,2 trillion dollar vid första Gulfkrigets början 1990 och har stigit oavbrutet till 15,1 trillion 31 december 2011 under tjugo år av krig. (Trillion =  1012, tills vidare biljon på svenska.) Nu börjar missnöjet med de ständiga krigen och åtföljande ekonomiska påfrestningar jäsa i den amerikanska medelklassen. Det kan få genomslag i presidentvalet 2012.

Sverige

Klimat:
Ett grundläggande plusvärde för oss är att Golfströmmen rinner som vanligt och lågtrycken vandrar in från sydväst. Tillsammans transporterar de värme från tropikerna till vårt hörn av världen som annars skulle vara kallt och ogint mot mänsklig bosättning.  På samma breddgrad i andra änden av Euroasiska kontinenten ligger det ogästvänliga Kolymadistriktet och Kamchatkahalvön. Kolyma med staden Magadan som centrum var hemvist för Stalins värsta Gulagläger, ”the pole of cold and cruelty” skildrat av Aleksandr Solzjenitsyn (1918-2008).


Utan Golfströmmen och vädersystemen från sydväst kunde vi ha samma klimat som Kolyma i yttersta Sibirien: sex månader vinter och några få plusgrader under en kort sommar.

Folkhälsa: Svenska folket mår bra. Medellivslängden är högre än någonsin: 83,5 år för kvinnor och 79,5 år för män. Hälsoläget är utmärkt, ingen tuberkulos, ingen nationell hiv, ingen aids. Ingen malaria, ingen kolera. Ingen svält.



Folkbildning: Sverige har haft obligatorisk skola för barn sedan 1842. Alla medborgare kan i princip läsa. Åttio procent av grundskolans elever fortsätter med gymnasial utbildning. Efter gymnasiet fortsätter 47 procent av flickorna och 37 procent av pojkarna till högskolan. Medborgarna studerar och utvecklar sig trots störningar från klåfingriga politiker.

Samhällsutveckling: Landet är moraliskt välanpassat. Kvinnor är jämlika med män (bortsett från barnafödande), glastaket i yrkeskarriärerna är borta, nationen har på fyrtio år förvandlats från rent vit och nominellt kristen till ett blandfolk med kanske en halv miljon invandrare från Afrika/Mellanöstern och med islam som näst största religion. Det kan man tycka vad man vill om, men sådana förändringar ligger i tiden. De kan rentav vara bra på sikt.


Moske i Stockholm sedd från Medborgarplatsen.

Infrastruktur: Bortsett från att det 155-åriga järnvägsnätet förfaller pga bristande underhåll, och det 120-åriga kopparnätet för telefoni börjar demonteras är infrastrukturen god. Bra vägar för biltrafiken, en personbil på varannan invånare, utmärkta och krångelfria förbindelser med grannländerna. Effektiva flygplatser och hamnar. Väl fungerande internet, skaplig mobiltäckning, intakta banker, rationellt och snabbt distributionssystem för mat. (Några dar med klen smörtillgång ger nyhetsrubriker.)




Vi är så vana vid denna höga grundstandard så vi lätt glömmer vilket stort plusvärde den är.

Nog sagt

Det finns mer man kan glädja sig åt – exempelvis Sveriges måttliga statsskuld (≈ 42 % av BNP), den relativt låga arbetslösheten (≈ 7,5 %) och frånvaron av bestickning/mutor i medborgarnas kontakter med myndigheterna – men en katalog på förträffligheter blir bara tröttande. Det är missnöje som driver världen framåt.

Poängen med denna post var att visa hur i grunden bra vi 1,3 promille av jordens befolkning har det på våra 30 promille av jordens landyta. Det skadar inte att titta på tillvarons plusvärden ibland.

Var lite tacksam nu!


 

4 kommentarer:

  1. Tack för åter ett upplyftande inlägg som ger hopp om framtiden. "De' ska va gött å leva, annars kan de' kvetta". Missnöje driver världen framåt, skriver du - jag undrar varför det är så. Varför kan vi aldrig vara nöjda med det vi har? Alltid denna strävan efter förändring och förbättring.

    I nästa liv vill jag bli en katt.

    Hemsjöbo

    SvaraRadera
  2. Kolymadistriktet:

    Den korta referensen till Skandinaviens motpol på andra sidan Euroasien väckte minnet av en av mina favoritböcker, nämligen "Kolymsky Heights" av den brittiske författaren Lionel Davidson (1922-2009). Jag gjorde reklam för den redan i posten 'Mest unik' 25 juni 2009.

    Kopierar:
    "En ytterst spännande thriller som utspelar sig på tjuktjerhalvön är Lionel Davidsons Kolymsky Heights (1994). Sällan har jag sett metallspräckande kyla, obegriplig uthållighet och dödsföraktande trots skildrade så suveränt och intelligent. Det gamla lejonets bästa och kanske sista bok, han är dock 87 år. Finns obegripligt nog inte på svenska."

    Det blev Davidsons sista bok. Han dog 21 oktober 2009.

    Gör en utflykt från verkligheten och läs "Kolymsky Heights", den som alls känner sig bekväm med att läsa engelsk litteratur.

    Rekommenderar,

    /Max

    SvaraRadera
  3. Varför kan vi aldrig vara nöjda med det vi har? Alltid denna strävan efter förändring och förbättring skriver Hemsjöbo.

    Det enda svar jag kan komma på är att vi annars skulle leva kvar på stenåldern, nöjda och glada med våra umbäranden under våra korta liv.

    Anledningen till att vi utbyter och delger åsikter här på Max utmärkta blogg är att någon inte nöjde sig med "ropa-meddelanden".

    Själv blir jag aldrig nöjd med det jag vet eller kan. Jag vill ständigt veta mer om mer och den drivkraften ger mig ett spännande och innehållsrikt liv.

    Lev väl och strävsamt ;-)

    /Sumatra

    SvaraRadera